....

Idag är en sådan här dag då jag gärna skulle vilja vara rik, ha ett jetplan eller bara ha förmåga att sjunka djupt ner i jorden. En massa minnen dyker bara upp, vad jag haft och vad som är förlorat. Om man frågar någon om dom kan sitt hemnummer svarar nog de flesta ja, jag däremot kan inte alls mitt hemnummer men däremot det nummer till det hem som jag en gång växte upp i. Att jag inte memorerat det nu tar jag som ett tecken att detta inte känns som det hemmet, utan är mest en plats där man sover och förvarar sina saker. Pappa berättade dessutom att han nu förmodligen ska sälja vårt gamla hus, detta känns helt absurt men samtidigt så är det jobbigt att bara åka dit. Många frågor cirkulerar, vad kommer att hända , vart ska vi bo när vi besöker dalarna. Saker jag inte ens trodde jag skulle behöva fundera på. Nä om det fanns en deleteknapp så skulle jag radera hela denna dag. Ensam hemma med hunden och osams med familjen känns ju just nu sådär måste jag erkänna. Jag saknar pappa och min lillebror och önskar återigen att jag haft ett eget privatplan. Tänk vad livet var lätt förr, inte tyckte jag det då men nu inser jag hur bra det faktiskt var och att det är tråkigt att behöva växa upp. Nu blev det är ett inlägg utan någonsomhelst positivitet men jag känner inte alls för det idag. Idag är jag sur, ledsen, liten och ensam.. Imorgon blir förhoppningsvis en annan dag