Mitt liv i den stora staden

Ja, hur ska jag börja. Det här med att blogga verkar ju vara så inne just nu så vi gör väl ett försök. Jag har som alla kanske inte vet flyttat till Stockholm och börjat att plugga på Sophiahemmet högskola, förhoppningsvis är jag en färdig sjuksköterska år 2012. Livet här i staden är allt annat än lätt, den mesta tiden här har för mig gått åt till att försöka hitta en egen bostad, har bott hos min morbror som inneboende men det har inte varit allt för kul. Ett tag hade jag tappat hoppet om att hitta något eget men ett mirakel har inträffat och jag flyttar snart in en egen lägenhet. Dock är den inte så stor men den är min. För att krångla till det ytterligare är det bara ett korttidskontrakt vilket innebär att jag får ha den tills andra halvan av 2010. Detta gör mig ingenting, är hur stolt som helst ändå med tanke på att jag bara har varit här sedan i Januari. Jag tycker inte Stockholm är den allra mest gästvänliga staden, här får man slita hårt om man ska hitta sig en bostad. Jag lovar att lägga upp lite bilder här framöver på hur lägenheten ser och så för den som är intresserad av det, kanske inte finns någon sådan person men hur som helst är det skönt att skriva av sig här. I skolan är det mycke just nu, tror jag håller att bli galen. Vi håller på med kroppen och det är så mycket man ska kunna. Jag vill klara tentan så jag slipper ha den hängande men jag vet inte hur det går med det, den som lever får se. Hem till Lima ska jag nästa vecka, tar med mig hunden då som just nu bor hos mormor. Det är honom jag saknar mest här, i början var det verkligen jobbigt då det dessutom var tal om att ta bort honom för att ingen kunde hjälpa mig. Då var jag verkligen ledsen å mådde skit. Farmor kom som en räddande ängel men nu börjar även hon att tröttna lite å vill att han ska vara lite både hos henne och hos mormor, hoppas att detta löser sig för jag känner att jag aldrig riktigt kan slappna av annars om jag inte vet att min hund har det bra och mår bra. Jag längtar till sommaren då vi båda ska vara hemma i Lima och bara mysa. Om jag kunde så skulle jag ha tagit med honom hit men det funkar inte, vill inte att han ska få tillbringa sina sista år i den stressiga storstaden där jag själv inte trivs just nu. Vi får hoppas att detta ändras med tiden, annars kommer dessa tre år att bli jobbiga för mig. Skolan är det inte nå fel på, trivs enormt bra med både kompisar och lärare och själva skolan om man säger så. Det är storstaden jag inte trivs i, jag är ju en skogstjej som gillar lugnet och naturen. Men utbildning behövs för att kunna genomföra livsprojekt och drömmar så jag tänker fortsätta att kämpa. Detta första inlägg blev långt, vi får väl se om ni orkar att läsa...nu ska en trött Amanda sova och försöka vakna pigg, något som inte skett de senaste veckorna...Hej så länge!